Hej och välkommen till min träningsblogg!

Mitt namn är Jonny och jag är en 30+ träningsnarkoman och livsnjutare! Många skulle nog tycka att de två termerna inte går ihop. Och det tyckte inte jag heller för 5 år sedan! Men mycket har hänt sedan dess…

Min bakgrund

Fram tills jag var 27 år var jag väldigt otränad. Jag var aldrig direkt ”fet” men absolut inte fit heller. En slapp soffpotatis som älskade skräpmat och godis var jag. För att inte tala om öl och fest! Det började gå utför på riktigt när jag var med i en studentförening på Chalmers. Periodvis drack vi öl varje dag, mycket också. Det satte sina spår kan jag säga. Men så en dag när jag skulle träffa en kompis som bodde på 5 våningen fick jag en insikt. Hissen var trasig så jag fick ta trapporna. Jag var så andfådd när jag kom upp att det var komiskt. Där och då bestämde jag mig för att det måste va slut nu!

Träningsstart

Så där var jag, en helt otränad 27-årig snubbe. Jag visste inte riktigt var jag skulle börja, så jag startade att googla runt på träning. Trillade in på Gfits sida och hittade nybörjarprogram där. Jag började först med kondition, löpning och cykling. Sedan gick jag gradvis över till gymträning. Körde ett grundläggande styrkeschema härifrån.

Träningsnarkoman?!

I början var det ganska jobbigt kan jag erkänna. Men det släppte efter bara 1-2 månader när jag började se resultat. Dels gick jag ner flera kilo i vikt, men jag började även ana lite nya muskler! Jag tyckte verkligen att gymmet var roligt, grejen att tävla mot sig själv var väldigt motiverande. Jag satte upp mål för mig själv i de stora övningarna som Marklyft, Knäböj och Bänkpress. Sedan fokuserade jag stenhårt på att slå de varje månad. Och det gjorde jag i stort sett varje månad i ett år!

Efter det har jag till och från dietat lite och tappat i styrka, men det är ju så det fungerar. I vilket fall som helst var jag nu helt FAST i träningen. Ibland var det nästan för mycket. Gymmet 5 dagar i veckan och löpning/cardio typ varje dag. Plus extremt bra kost. Men jag älskade det!

Idag

De senaste 1-2 åren har jag varit tvungen att anpassa mig lite och trappa ner. Har ett krävande jobb och familj. Men jag älskar verkligen tiden jag tränar och ser fram emot det varje dag.

Varför bloggar jag?

Jag känner ett behov av att uttrycka mig. Sen känns det som att ”alla” har någon sorts blogg idag så varför inte jag också?! Sen vem vet, kanske kan jag motivera och inspirera någon!